Mitt i natten och här sitter jag vaken för att skruttan ska ha mat. Det är konstigt det här med att aldrig få sova mer än ett par timmar i sträck. Förhoppningsvis vänjer jag mig snart, men det är riktigt segt. Natten blir plötsligt sååååå lång! Men vad gör man inte för den här lilla sötnosen?
Idag (eller igår blir det väl kanske nu?) fick vi hembesök av BVC, en jättetrevlig liten tant! Hon informerade mest om allt möjligt och så vägde vi Molly igen. Och det var helt knäppt - på två dagar hade hon gått upp 200 gram! Undrar vad jag har för nått i tuttarna? Hon sa att det är bra om de kommer upp i sin födelsevikt inom tio dagar och Molly vägde nu 3540 gram, alltså redan mer än när hon föddes, på bara sex dagar! Så hon sa att det var superbra och att det är jättebra att det går så bra med amningen. Det är tydligen vanligt att man har lite problem i början som förstagångsförälder för att man är stressad eller liknande, och då kommer det inte så mycket mjölk osv. Så det var ju kul att höra att jag gör någon nytta i alla fall! Tycker ju inte att jag gör nått annat än ammar henne, hon sitter ju som en liten sugpropp där, haha. Vår lilla tjockis.
En nöjd liten dam, och se hur liten hon är, man ser ju mitt smalben bredvid henne, haha! Minimini.
