Varför står tiden stilla? Varför känns det redan som om bebis borde kommit för länge sedan? Idag var det tre dagar till BF och i och med att det lär dröja någon vecka extra så bör jag ju inte tröttna på att vänta redan. Men Gud vad segt det går. Vet knappt vad jag ska göra för att fördriva tiden. Idag har jag försökt genom att se på Gossip Girl och varit iväg med Johan en sväng. En trip till barnmorskan i förmiddags hann jag med också. Tänk vad massa man kan göra på en dag. Ändå känns varje dag som den längsta någonsin.
Besöket hos barnmorskan gick bra i alla fall, och det var nu mitt sista besök där. Mitt blod och järnvärde var nu helt bra igen, hjärtljuden på bebis var bra och likaså mitt blodtryck. SF-måttet fortfarande 33 , så lite konstigt att det inte ökat på en månad, men det var okej ändå enligt henne! Så det känns skönt, nu slipper jag gå dit något mer också. Fick däremot ett telefonnummer till "Centrum för fostermedicin" som jag ska ringa nästa fredag (30/8) om lilla plutten inte tittat ut tills dess. Då blir det extra kontroll med ultraljud och CTG för att se att allt är som det ska och för att se hur stor bebis är. Om allt är som det ska så får jag vänta ytterligare en vecka, och har inte förlossningen satt igång då så blir det igångsättning. Förhoppningsvis behöver jag inte ens vänta tills nästa fredag, utan har vi tur startar allt inom de närmsta dagarna!
Vi har förresten de senaste dagarna sovit med filten och den lilla snutten som vi tänkt ta med till BB sen, så att de får vår doft. Det ska tydligen kännas tryggt för bebisen. Så varför inte liksom! Dessutom är ju både snutten och filten jättemysiga, så jag har ju verkligen inget emot att sova med dom, och det verkar inte Tim heller ha, tihi.
